Aglaktuqbloggen – om lusten att skriva

Aglaktuqbloggen – om lusten att skriva

Anne-Louise Bosmans

JanuariPosted by aglaktuq Mon, January 30, 2012 21:01:55
Jeg kæmper med det. Jeg synes, det er noget fjollet noget at skrive digte. Jeg føler mig som en lille pige. Det føles, som om jeg lyver, når jeg siger, jeg er forfatter. Jeg bliver flov. Jeg skriver jo så lidt. Jeg kan ikke engang særlig godt lide at skrive, men det er det eneste, jeg har. Det er det eneste, jeg har at kalde mig. Forfatter. Jeg kunne ikke drømme om at kalde mig digter, selvom jeg aldrig har haft ambitioner om at skrive prosa. Jeg er bange, for at folk ser på mig med medlidenhed eller overbærenhed. Nogle gange, når jeg nødigt men tvunget indrømmer, at jeg skriver digte, spørger folk, hvad de så handler om. Der er ikke noget værre. Jeg har indrømmet, at jeg skriver digte, og så skal jeg dernæst også indrømme, hvad jeg skriver om. Det bliver for intimt. Det er noget, jeg vil skjule, men jeg bliver gang på gang nødt til at vise det frem, for noget skal jeg vise. Noget skal jeg være. Hvad har jeg ellers brugt al den tid på? Det er så pinligt. Det er som om, jeg ikke er blevet voksen.

Forfattere lyver. De skaber sammenhænge, hvor der ingen sammenhæng er. De tænker for meget på dem selv. De skal have så meget mening. Jeg er så træt af forfattere. Jeg stoler ikke på dem. Der er ikke noget værre end forfattere på fjernsyn.


Anne-Louise Bosmans är född 1978 och är utbildad vid Författerskolen i Köpenhamn. Hon debuterade med diktsamlingen Punkter, poler og par på förlaget Borgen år 2002. Efter sin debut har hon gett ut ytterligare två diktsamlingar, den senaste Vi er amøber kom ut på förlaget Anblik år 2009. Anne-Louse Bosmans har även varit redaktör på kulturtidskriften Ildfisken.

Illustrationen är gjord av Lina Forsgren.


Ordlista
Fjernsyn = TV
Lyver = ljuger
Føler = känner
Flov = generad
Bange = orolig
Indrømmer = medger

Jenny Tunedal

JanuariPosted by aglaktuq Mon, January 16, 2012 21:17:20

Skriva för att det inte finns någonting annat att göra.
Skriva trots att det finns så mycket annat att göra. Exempelvis försörja sig eller någon annan.
Exempelvis sörja för människor och husdjur.
Skriva trots att det finns så mycket sörjande / för att det finns så mycket sorg.

Skriva för att språk är sorg. För att sorgen är så svart att den bara / nästan inte ryms i bokstäver. För att det som inte är ljust lyser i orden. För att det kan finnas ett lysande grått.

Skriva för att jag längtar.

Jag längtar så efter att skriva. Nu längtar jag. Nu längtar jag inte.
Jag längtar efter att skriva när jag inte skriver.

Skriva för att jag längtar efter att läsa.

Jag vill ha någonting att läsa. Skriva för att jag vill läsa dessa ord / vill inte läsa dessa / mina ord. Jag vill ha andra. Någon annans.
Exempelvis dina / deras / hans / hennes / våra. Ingens.

Jag längtar inte efter att skriva utan efter att vara hemma.

Sitta stilla, gå omkring.
Vara vaken, oskiljaktig. Stirra framför mig. Stirra på det som är framför mig – i samma rum / utanför fönstret / omkring / där borta – som jag inte kan veta någonting om.
Som jag försöker ta reda på någonting om.

Skriva för att det inte finns något annat sätt.
Skriva för att tvivla. För tvivlet / i tvivlet / på tvivlet.
För att göra det möjligt att vistas där / här.

Skriva för att jag nästan inte står ut med det.
Det sysslolösa, sanningarna, minnena, frånvaron, glömskan.
Allt kommer tillbaka till mig. Allt kommer emot mig som mörker.

Skriva för att det finns någonting oavslutat.
För att avvisa det avslutade. Slutet. Alla tankars slut.
Skriva för att döden, din död, är oacceptabel.

Jenny Tunedal är född i Malmö 1973. Hon debuterade 2001 i Wahlström och Widstrands debutantologi och två år senare kom diktsamlingen Hejdade, hejdade sken. Hennes senaste bok är Mitt krig, sviter (2011). Jenny Tunedal är också litteraturredaktör på Aftonbladet.

Illustrationen är gjord av Isabel Leal Bergstrand.