Aglaktuqbloggen – om lusten att skriva

Kristin RibeMars

Posted by aglaktuq Mon, March 26, 2012 23:18:14


Blog image

Om jeg husker riktig, er det Charles Taylor som skrev at det som skiller oss fra dyrene er menneskets tilstedeværelse av følelser. Og så kan hunder skamme seg, hoppe av glede, det er ikke til å benekte. Og så kan man si, dyr har ikke det samme estetiske behovet som mennesker, behovet etter det vakre, kanskje også etter skrift. Og så finnes det hannfugler som kappes om å synge så vakkert som mulig, for å kunne få paret seg. Og så finnes hannfugler som pynter reirene med blomster. Hvilket gjør at jeg tenker, det er ikke følelser som skiller mennesket fra dyrene, det er ikke estetikk, det er ikke hjernestørrelse, det som skiller oss, er selvmordet.

Lysten til å skrive står – tilsynelatende – i motsetning til Freuds ”Hinsides lystprinsippet”, altså lysten til å få gjort ende på livet, lysten til å få gjort ende på skriften. Lysten til å leve kan – kanskje – finnes på grunn av skrift. Men så er det til å tenke over, forskjeller i språket. ”Lusten att skriva”: Svensk ”lust” er på norsk ”lyst”. Svensk ”förlust” er på norsk ”tap”. Som viser at lyst og tap henger sammen, er nært (nordisk) forbundet. Men hva er det jeg taper, ved min lyst til å skrive? Er det livet eller er det døden? Eller er ”förlust” ikke mer enn et ”svinn”, at det ikke er så viktig, det som blir borte. At det ikke er noe å ta på vei for. At det er derfor vi forsøker å overse tapene som ligger i lyst og i skrivning. Å se på det som svinn, og ikke tap, gjør det mindre vondt.

For meg finnes gleden ved å skrive når det kommer rytme som rolig pust, eller når det kommer klanger som har vært i verden lenge. Og kanskje har dette noe med alder å gjøre, språkets alder, språkenes alder, jeg vet ikke. At jeg låner meg alder gjennom skriften, at jeg ved skriving blir en del av et ”å eldes”, et ”å holde seg i live”.

Men språkene, meningene som både koples sammen og kolliderer: lyst, tap, forlystelse, død, det gjør meg så forvirra: Er det noe gjemt her – fra gammelt av – at viljen til forlystelse, til å glemme alvoret, også er viljen til å tape, til kalkulert å gjøre slutt på livet? At viljen til å glemme et alvor betyr å fullføre det? Kanskje er viljen til å lese, viljen til å skrive også viljen til å miste alt. Jeg kan tro det. Jeg kan i det minste tenke det. Og allikevel, allikevel prøver jeg å finnes et sted.


Kristin Ribe, norsk författare och bildkonstnär, är född 1972. Hon debuterade 2003 med romanen Forsnakkelser (Oktober forlag). Ribes senaste bok är Natt, Regn, som kom i år.

Illustrationen är gjord av Agnes Stenqvist.

Ordlista
Husker = kommer ihåg
Tilstedværelse = närvaro
Skamme seg = skämmasOrdlista
Husker = kommer ihåg
Tilstedværelse = närvaro
Skamme seg = skämmas
Reirene = redena
Tilsynelatende = skenbart
Forskjeller = skillnader
Ta på vei for = bråka om
Tapene = förlusterna
Rolig = lugn
Pust = andning
Eldes = åldras
Fullføre = fullborda


Erlend ErichsenMars

Posted by aglaktuq Mon, March 12, 2012 17:34:49

Blog imageVoldens ballett
(en poetikk)

Det kan ha vært deg, det kan ha vært hun, det kan ha vært det, det kan ha vært da; fortiden er blitt min Herre. Det kan ha vært det at jeg aldri stanser å snakke, aldri finner fred, eller min indre, digre Adrian Leverkühn. Det kan ha vært vondt, det kan ha vært godt, men aldri tomhet. Det kan ha vært musikken, det kan ha vært klimaet, det kan ha vært maleriet, det kan ha vært militæret og det kan ha vært stillheten. Det kan ha vært løgnen, det kan ha vært ærligheten, det kan ha vært voldens egen sommernatt. Det kan ha vært livets fiender. Eller det kan ha vært den onde kvinnes vulva, den unge gutts muskler eller den helt ensomme onani i mørket. Det kan ha vært blomstenes krig om retten til alt lys – og om å bli sett i sin stille illvilje. Det kan ha vært redselen for sykdom og frykten for hegren med penger i nebbet. Men hvordan skille dansen fra danseren? Plantenes langsomme vold; bare synlig for den som absolutt aldri blunker. Det kan ha vært Carl von Linné og Louis-Ferdinand Céline. For intet nytt finnes! Fortiden er blitt min Herre, min Skrift. Skriv: Fortiden er blitt min fitte.


Erlend Erichsen är född 1975 och bor i Oslo. Han debuterade 2005 med romanen Nasjonalsatanisten (Cappelen Damm). Erichsens senaste bok är Sol under jorden, som kom 2010. Vid sidan av författarskapet har Erichsen också spelat trummor i flera Black Metal-band samt gått en tvåårig bildkonstutbildning.


Ilustrationen är gjord av Isabel Leal Bergstrand.

Ordlista
Fortiden = dåtiden
Stanser = stannar
Vondt = ont
Hegren = hägern
Vold = våld
Blunker = blinkar



Kristin Auestad DanielsenFebruari

Posted by aglaktuq Mon, February 27, 2012 22:01:33


Blog image
Ein politikar gret framfor kamera.

Her er nesten stillstand. No kjenner eg sola i skuldera og veit at ho vil bevege seg lenger vekk og så har eg ikkje sol på meg lenger.

Fingrane er kalde. Knea, hoftene, albuane, fingrane sit i skrivepositur men er kalde og stive. Tastaturet er dårleg og å-en, ø-en, æ-en og m-en har mista knotten sin, det er ikkje kjekt for litlefingen, han kjenner det godt.

Eg skriv fram eit barnetog på den farlege vegen. Dei liknar tre-åringar, dei går i shorts. Grøftene er snølagde, alt på kvar side av vegen er kvitt og øde. Vegen er svart og bar som ei blodåre. Bilane køyrer ut i heile kroppen og kjem tilbake til hjartet. Angsten er i snøen. Redsla er i barnetoget. Borna er redde for bilane, for den avvisande og straffande mora. Mora vil redde dei misbrukte borna, tenk, seier ho, no blir det misbrukt barn. I denne augeblinken. Eg seier at eg ikkje vil tenkje på det. Ja, seier ho, eg irriterer deg fordi eg appellerer til noko du ikkje vil gå inn i.


Kristin Auestad Danielsen föddes i Torshavn på Färöarna 1981, växte upp i Gjesdal i Norge och bor nu i Köpenhamn. Hon har en kandidatexamen i litteraturvetenskap och har gått på Författarskolan i Tromsø. Hon debuterade som dramatiker med enaktaren Bartender, 2004. Året efter släppte hon sin första diksamling Alle i Norge, i tre, hengekøyer.

Illustrationen är gjord av Agnes Stenqvist.

Ordlista
Albuane = armbågarna
Tastaturet = tangentbordet
Dårleg = dålig
Knotten = knoppen
Kjekt = trevligt
Grøftene = dikena
Kvitt = vitt
Blodåre = blodådra
Køyrer = kör
Kjem = kommer
Augeblinken = ögonblicket
Appellerer = vädjar


Bjørn RasmussenFebruari

Posted by aglaktuq Mon, February 13, 2012 20:05:46

Blog image
selv teflon er et bakkelandskab, men min tunge er et bakkelandskab, men det første jeg vil beskrive er stigbøjlen og det uld: jeg hedder villads, jeg hedder lille tudseøre, jeg indlogerer mig på hotellet, der hænger en stigbøjle på væggen over sengen der hænger en liste over hotelgæsterne ved siden af spejlet: øksedronningen, den snu kvæghandler, den blåbærnæsede, tit tit det er ikke nogen der fniser, det er portøren der skraber skidt af gulvet med en kniv

eller en ske, jeg hedder, jeg hedder rengøringsrum nå, jeg hedder retsina birk nielsen, det første jeg får ind er en valmuemark hver aften inden jeg skulle sove dækkede jeg min fars lig med saltkød, jeg hedder lille fisemormor, gården brændte den nat selv teflon er et bakkelandskab, men hvad med flydende helium og mit selvhad og det uld, jeg får det sådan: læg dig hund dæk igen har man skidt mig tom, igen har jeg en nat at være forvirret i, hvad sker der med ringenes herre referencer for tiden jeg har skåret mig i munden på et stykke italiensk brød, jeg har set dyr have seksuel omgang, egern, heste

man vil ikke afsløre mig med det samme, man vil ikke servere alt, men hvad vil man servere, man vil udsætte mig for det mest utænkelige i den pågældende situation, men hvad er situationen, jeg drikker sveskejuice, jeg drikker kogt vand

det første jeg får ind er en åkande der bevæger sig om bag sivene og mumificerer sig, nu må du høre på mig, jeg havde jo alarmerne med for de var jo puttet ind i huden, men de virkede ikke mere, men så kom fatimasara, hun sagde: er det dig der er inde i politiet, sagde fatimasara, så sagde jeg nej, så sagde hun okay, så begyndte jeg at stoppe med at græde

jeg hedder tag tøjet af og sig undskyld og tag tøjet på igen og tag tøjet af og sig undskyld og tag tøjet på igen og tag tøjet af og sig undskyld, det er situationen bum, det rå og det kogte, det er det man serverer bum bum, jeg kan folde mine ører ind i øregangen hvis jeg strammer kæberne, jeg tænker: selv teflon er et bakkelandskab, men tis støj togkupe, det første jeg får ind er en dronningeloge, en blokering i rectum, en fødsel med benene først, hvis rengøringsmidlet i rengøringsrummet er tekstsekretet, så siger jeg hi hi drik bare kys

det er ikke nogen der fniser, det er portøren der skraber skidt af gulvet med en kniv eller en ske, man vil nu fremdeles rippe op i mit du: du hedder bortkastet æggeskal, du underlægges gamle stegeben i historien

i historien sidder en evig hveps og stikker dit ansigt i stykker, men dit ansigt er et bakkelandskab, går du i blomst i sort jord i hovedet

her har du det mylder vi henviser til som afførende, vi sad dine træk godt til på en gynge hvor vi gynger og råder over dit nedfaldende

påklædte dit liv på et bildæk, sprættede dig ind i havestuens betrukne blomsterpuder, nu har du en nat at være forvirret i

nu har du én nat at være forvirret i som man siger

som da du drev ad venstre kind malet

under mund den gusten var ønsket

i kuffert aflagt drøbel

i kuld af øret sig over irgrønt

fordi svimle lænds vegne

skødets kun tog græsning i alle

til knækket vand på hofte

ægges de rygge gennem uld og det uld


Bjørn Rasmussen är en dansk författare född 1983. Han är utbildad vid Dramatikeruddannelsen och Forfatterskolen i Danmark. 2004 debuterade han som dramatiker med audioguide-dramat Myg marcherer i sødt blod. 2011 kom Huden er det elastiske hylster der omgiver hele legemet, som är Rasmussens första roman.

Illustrationen är gjord av Isabel Leal Bergstrand
.

Ordlista
hedder = heter
tudseøre = paddöra
snu = slug
valmuemark = vallmoåker
pågældande = ifrågavarande
sveskejuice = katrinplommonjuice
åkande = näckros
bevæger sig = rör sig
sivene = vassen
bum = bom
støj = buller
dronningeloge = drottningloge
stegeben = stekben
rippe op = undersöka
hveps = geting
havestuens = verandans
betrukne = med överdrag
gusten = obehagligt gulblek, även cynisk
drøbel = gomspene (spetsen av gomseglet i munnen)
irgrønt = ärggrönt
skødets = skötets
kun = endast, bara
græsning = bete
hofte = höft
rygge = backa


Anne-Louise BosmansJanuari

Posted by aglaktuq Mon, January 30, 2012 21:01:55

Blog imageJeg kæmper med det. Jeg synes, det er noget fjollet noget at skrive digte. Jeg føler mig som en lille pige. Det føles, som om jeg lyver, når jeg siger, jeg er forfatter. Jeg bliver flov. Jeg skriver jo så lidt. Jeg kan ikke engang særlig godt lide at skrive, men det er det eneste, jeg har. Det er det eneste, jeg har at kalde mig. Forfatter. Jeg kunne ikke drømme om at kalde mig digter, selvom jeg aldrig har haft ambitioner om at skrive prosa. Jeg er bange, for at folk ser på mig med medlidenhed eller overbærenhed. Nogle gange, når jeg nødigt men tvunget indrømmer, at jeg skriver digte, spørger folk, hvad de så handler om. Der er ikke noget værre. Jeg har indrømmet, at jeg skriver digte, og så skal jeg dernæst også indrømme, hvad jeg skriver om. Det bliver for intimt. Det er noget, jeg vil skjule, men jeg bliver gang på gang nødt til at vise det frem, for noget skal jeg vise. Noget skal jeg være. Hvad har jeg ellers brugt al den tid på? Det er så pinligt. Det er som om, jeg ikke er blevet voksen.

Forfattere lyver. De skaber sammenhænge, hvor der ingen sammenhæng er. De tænker for meget på dem selv. De skal have så meget mening. Jeg er så træt af forfattere. Jeg stoler ikke på dem. Der er ikke noget værre end forfattere på fjernsyn.


Anne-Louise Bosmans är född 1978 och är utbildad vid Författerskolen i Köpenhamn. Hon debuterade med diktsamlingen Punkter, poler og par på förlaget Borgen år 2002. Efter sin debut har hon gett ut ytterligare två diktsamlingar, den senaste Vi er amøber kom ut på förlaget Anblik år 2009. Anne-Louse Bosmans har även varit redaktör på kulturtidskriften Ildfisken.

Illustrationen är gjord av Lina Forsgren.


Ordlista
Fjernsyn = TV
Lyver = ljuger
Føler = känner
Flov = generad
Bange = orolig
Indrømmer = medger

Jenny TunedalJanuari

Posted by aglaktuq Mon, January 16, 2012 21:17:20

Blog image
Skriva för att det inte finns någonting annat att göra.
Skriva trots att det finns så mycket annat att göra. Exempelvis försörja sig eller någon annan.
Exempelvis sörja för människor och husdjur.
Skriva trots att det finns så mycket sörjande / för att det finns så mycket sorg.

Skriva för att språk är sorg. För att sorgen är så svart att den bara / nästan inte ryms i bokstäver. För att det som inte är ljust lyser i orden. För att det kan finnas ett lysande grått.

Skriva för att jag längtar.

Jag längtar så efter att skriva. Nu längtar jag. Nu längtar jag inte.
Jag längtar efter att skriva när jag inte skriver.

Skriva för att jag längtar efter att läsa.

Jag vill ha någonting att läsa. Skriva för att jag vill läsa dessa ord / vill inte läsa dessa / mina ord. Jag vill ha andra. Någon annans.
Exempelvis dina / deras / hans / hennes / våra. Ingens.

Jag längtar inte efter att skriva utan efter att vara hemma.

Sitta stilla, gå omkring.
Vara vaken, oskiljaktig. Stirra framför mig. Stirra på det som är framför mig – i samma rum / utanför fönstret / omkring / där borta – som jag inte kan veta någonting om.
Som jag försöker ta reda på någonting om.

Skriva för att det inte finns något annat sätt.
Skriva för att tvivla. För tvivlet / i tvivlet / på tvivlet.
För att göra det möjligt att vistas där / här.

Skriva för att jag nästan inte står ut med det.
Det sysslolösa, sanningarna, minnena, frånvaron, glömskan.
Allt kommer tillbaka till mig. Allt kommer emot mig som mörker.

Skriva för att det finns någonting oavslutat.
För att avvisa det avslutade. Slutet. Alla tankars slut.
Skriva för att döden, din död, är oacceptabel.

Jenny Tunedal är född i Malmö 1973. Hon debuterade 2001 i Wahlström och Widstrands debutantologi och två år senare kom diktsamlingen Hejdade, hejdade sken. Hennes senaste bok är Mitt krig, sviter (2011). Jenny Tunedal är också litteraturredaktör på Aftonbladet.

Illustrationen är gjord av Isabel Leal Bergstrand.



Jørn H. SværenDecember

Posted by aglaktuq Mon, December 05, 2011 21:42:50

Blog image
Oslo, 12. mai 2010


Kjære Kari,

[...] jeg sitter og hører på et kassettopptak av Ingvild og faren hennes, de er på en hytte, det er tidlig på åttitallet, hun er tre år og han er i midten av tredveårene. Han går ut av rommet og hun blir sittende og synge og snakke med seg selv. På et tidspunkt blir det stille, før hun sier med lav stemme:

snødde litt
og det norske flagget var med på bildet

Så blir det stille igjen, før hun går fra bordet. Jeg stopper båndet, spoler tilbake og spiller det igjen. Det er uklart hva som skjer, om hun leker med ord eller beskriver et bilde, fra en av veggene eller en bok eller lignende. Fortidsformen taler for det første – barn leker i preteritum. Men det er neppe fri diktning, det er noe påfallende håndfast ved flagget på bildet. Kan det være noe hun ser gjennom et vindu, som om vinduet var glass og ramme? Jeg vet ikke. Jeg har spurt henne og hun husker ikke. Det er mindre viktig. Dette er et funnet objekt (objet trouvé). Et funnet objekt kan være alt fra et urinal til værmeldingen. Hva er kunst er et spørsmål om kontekst, skriver Joseph Kosuth, og intensjon: «Årsaken til at vi ikke anser tegninger av aper og barn for å være kunst, beror på intensjon; uten kunstnerisk intensjon er det ingen kunst.» Jeg skriver ned ordene fra opptaket og sier at det er et dikt. Litteratur er et spørsmål om definisjon og definisjonsmakt. Jeg leste i ordboken i dag:

moderne poesi er et lukket land for de fleste

Oppslagsordet er verbet å lukke, her brukt som adjektiv og i betydningen uforståelig. Det er et tankekors. Det som står i ordboken er sant. Samme oppslag:

blomstene lukker seg mot kveld

Det er både vakkert og sant. Jeg slår opp blomst. Blå blomst. Språkblomst. Trærne står i blomst. Dette er et funnet objekt:

blomsterstøv

Funnet materiale kan utgjøre hele eller deler av et verk. Det kan være bearbeidet eller ikke:

blomster er støv

Og jeg kom til å tenke på flettearbeidene dine, kjolene og de høyhælte skoene av ubehandlede bjørkerøtter. Spenningen mellom den ubehandlede naturen og de etablerte formene. Hvis en av røttene skulle løsne så springer kjolen. Jeg tenker det samme om diktet. Jeg strøk det første verset, og konjunksjonen som innleder det andre verset:

det norske flagget var med på bildet

Men spenningen, mellom det tilforlatelige og det ubestemmelige, det som først fikk meg til å stanse ved disse utsagnene, er blitt borte. Jeg lar det ligge. Jeg skrur på radioen. [...]

J.

– – –

alt er fortalt

forfatteren er jeger og sanker

jeg åpner lik


Jørn H. Sværen är född 1974 och bosatt i Oslo. Han har drivit förlaget H Press (2004–2009) och driver sedan 2007 England Forlag. Hans senaste bok, Dronning av England, kom 2011 på Kolon Forlag. Sværen arbetar också med översättningar av fransk och amerikansk samtidspoesi till norska, samt är medlem i bandet Ulver.

Illustrationen är gjord av Agnes Stenqvist.

Ordlista
kassettopptak = kassettinspelning
lav = låg
snødde = snöade
fortidsformen = dåtidsformen
preteritum = preteritum (dåtid)
neppe = knappast
husker = kommer ihåg
urinal = pissoar
værmeldingen = väderleksrapporten
spørsmål = fråga
lukket = stängt
blomsterstøv = pollen
støv = damm, stoft
flettearbeidene = flätarbetena
høyhælte = högklackade
tilforlatelige = tillförlitligt
ubestemmelige = obestämbara
stanse = stanna upp
sanker = samlare



Martin HögströmNovember

Posted by aglaktuq Mon, November 21, 2011 23:13:54

Blog image
Poesin stillar inte hungern
Poesin lindrar inte lidandet
Poesin hindrar inte tårarna
Poesin är en hynda
Jag dyrkar henne*

Jag sugs in i skrivandet som mot en otäck scen. Med en impuls att slå bort blicken (det går inte att skriva utan att se; ögonen tvingas upp [och scenen försvinner ändå inte hur mycket man än blundar]). Lusten att skriva är ett karnevaliskt begär efter protein. Jag måste öppna livet med en slipad kniv. Litteraturen uppstår i dessa montage.

Ett öde landskap utanför Paris. Barn som dansar i ring. Ett par kysser varandra. Godståg rullar in.
En vit häst leds in på en gård över klapprande kullersten. Den vänder sig ovant, kringskuren. Med återhållna muskler och markerade revben.
(Slaktarens verktyg presenteras).
Hals och framben kröker sig och det tunga djuret faller till marken.
Från alla håll leds vita boskapsdjur; kor, kalvar, får in i den vita staden över broar. Likt skolbarn. Ils bêlent, comme font les otages.
Bestarnas kroppar töms över golvet, i svarta rykande floder.**

Det är horribelt vackert. Jag måste se. Jag vill inte se. Om jag inte ser går en oerhörd skönhet förlorad. Jag skriver och lämnar skräcken i öppen dager. Filmen är otäck, men inte på grund av vad den visar utan för att den öppnar verkligheten. Ett snitt i världens yta. Jag hisnar. Jag skriver när blodet ännu är varmt. En karnevalisk lust bortom moral eller självbevarelse. Skriv eller förbli best.

*Allusion på en replik (av musikern Bassoé spelad av Raul Andrade) i filmen Casa de Lava (1994) av Pedro Costa.
**Filmen Le sang des bêtes (1949) av Georges Franju.

Martin Högström, född 1969, är poet och översättare. Han debuterade 2005 med Transfutura (OEI editör) och hans senaste bok, Fängelsepalatset, kom 2010.

Illustrationen är gjord av Lina Forsgren.