Aglaktuqbloggen – om lusten att skriva

Aglaktuqbloggen – om lusten att skriva

Carl Henrik Svenstedt

MajPosted by aglaktuq Mon, May 23, 2011 23:00:41


Jag tillhör en alltmer sällsynt slags författare i väst, nämligen dem som ser sitt skrivande som ett uppdrag eller ett mandat. Inte från Gud men väl från historien, och samtiden. Det är inte så märkligt eller patetiskt som det kan uppfattas. Ta fram skolfotot på din egen förstaklass och fråga dig hur många av dem som fick det så förspänt som du? När du träffar någon av dem vet de alltid att du är författare och börjar genast berätta historier med det klara uppdraget »skriv om det, du som kan«! Den inställningen är självklar hos tredje världens författare, för att inte tala om fjärde världens.

Texterna jag skriver på nu är skamlöst lustfyllda. Möjligen beror det på att jag egentligen aldrig tidigare sysslat med »fiktion«. Men det är svårt att avgöra eftersom en författares samtliga böcker vanligen är variationer på hans och hennes självbiografi. Jag har alltid mycket lång väg till skrivbordet. Allt längre ju mer tiden går. Ungefär som med fotbollsspelare eller maratonlöpare före match eller lopp. Man vet att lusten också är plågsam. Väl igång brukar det gå undan.

När Michelangelo knackade fram David ur marmorn lär han ha sagt: »Han låg inne i stenen, det var bara att hugga ut honom«. För mig är det en enorm tillfredsställelse när ordet »tar« och lägger sig så tätt intill motivet som är möjligt.

Min lust är enormt ömtålig. Jag vansköter den grymt och far väldigt illa av det. Trots att det som »stör« nästan alltid är omtanken och samvaron med andra människor. »Kalle« Kallifatides säger att man ska gå till sin skrivarlya som till ett trist kontor, helst ha en trist väg dit, stoppa i sitt tidkort, skriva sina timmar och checka ut igen. Dag efter dag. Paradoxalt nog är det enda som behövs för att jag ska göra detta att jag är utvilad. Men eftersom jag hela mitt liv arbetat som journalist, eller journalistiskt, kan jag också skriva varsomhelst närsomhelst och dessutom på kommando.

Carl Henrik Svenstedt är född 1937 i Motala och bor numera i Stockholm. Han debuterade 1965 med Kriget: anteckningar och bilder (Bonniers). Sedan dess har han skrivit ett tjugotal böcker i olika genrer. Här ryms romaner, diktsamlingar, dramatik, brevväxling och fackböcker. Svenstedts senaste bok är Malmö nästa: tolv samtal med folk som gör nåt, som kom 2008 på southernsweden.se. Bilden är baserad på ett foto av Zsoltan Galaczy.