Aglaktuqbloggen – om lusten att skriva

Aglaktuqbloggen – om lusten att skriva

Elisabeth Hjorth

SeptemberPosted by aglaktuq Tue, September 13, 2011 03:43:36



Lust. Ordet tycks mig opålitligt.

Jag bläddrar i en tidning som blänker, som visar upp och lockar. Är det lust? Ögon, långa ben och kindknivar. En mun som är tung och svullen, men inte för mig.
Jag får för mig att lust är ett åldrat ord. Att det hör hemma i andra tidningar, för andra kvinnor. Äldre än jag.

Jag började skriva när det nästan var för sent, först när jag fick barn och inte hade råd längre, med lustskrift.
Jag känner lusten invaderas av oro. Att inte få skriva. Att inte ha tiden. Att det ska vara för sent.

Jag tänker lusten som en lockelse alltför söt. Kommer den inte att slå tillbaka med en frän smak, ett äckel i svalget?
Jag tror, tänk om, lusten sviker i det avgörande ögonblicket? Som ett straff. Och då blir det inget.

Jag börjar i olusten? Det är så mycket fel, världen dödligt sjuk. Att det skulle gå att börja skriva i en ände och att i den andra skulle allt, något, ha förändrats.

Dödläge.

Men då övermannar jag lusten! Och brottar ner den! Och fångar upp den på tungan! Och då skriver jag den!

Asbra.

Elisabeth Hjorth är född 1975. Hon debuterade med diktsamlingen Kärnfamiljen 2008 (Norstedts). Tre år senare kom hennes roman Hängivelsen. Hon är litteraturkritiker på Svenska Dagbladet och doktorerar i teologi.

Illustrationen av Elisabeth Hjorth är gjord av Agnes Stenqvist och baserad på ett fotografi av Laurent Denimal.